life on mars

vill bara förmedla vilken otroligt euforisk känsla jag upplevde vid middagsbordet. vi satt och tittade på tv på något program om david bowie och jag liksom sjönk in i någon slags mjuk och varm stillhet. musiken får världen att värka så ljus och genomtänkt. vad är det som gör att det just klaffar så bra och att det blir något så bra så fingrarna kliar och tankarna finner ro? varför kan man inte sätta ord på det? eller ta på det?
jag vet inte riktigt själv vad jag menar... men jag var i alla fall borta i sisådär en halvtimma och under den tiden kom jag fram till en sak; life on mars är en sjudundrande bra låt, den mest genomtänkta jag vet.

tankarna svämmar över

jag har inte skrivit på ett tag oså. låt mig tänka efter en stund.
SKITSNACK>>>>>>JO! jag tror inte du såg mig, nej jag vet att du inte såg mig. den där nedslitna idioten var inte jag och det visste vi alla. men så faller sig det bara så att man vänjer sig med att någon är på ett visst sätt en tid. plötsligen är det kört. fan va jag svammlar. anyway, jag fortsätter!
det var så himla bra och sen blev det bara bättre. nu är det SÅ JÄVLA BRA! sen var det en viss person där ute i den kalla världen som fortfarande bryr dig i alla fall. haha. precis som gud och mc donalds så var du överallt. men inte nu längre!
blablabla va vare mer? juste! "tindra nu allihopa, tindra!" "JA....... vågen!" jag bara älskar fulla glada vuxna. <<<<<< SKITSNACK

cissi och jag skrev en schlager nu ikväll! "jag vill gå hem med dig" heter den. värsta bra.