vill bara förmedla vilken otroligt euforisk känsla jag upplevde vid middagsbordet. vi satt och tittade på tv på något program om david bowie och jag liksom sjönk in i någon slags mjuk och varm stillhet. musiken får världen att värka så ljus och genomtänkt. vad är det som gör att det just klaffar så bra och att det blir något så bra så fingrarna kliar och tankarna finner ro? varför kan man inte sätta ord på det? eller ta på det?
jag vet inte riktigt själv vad jag menar... men jag var i alla fall borta i sisådär en halvtimma och under den tiden kom jag fram till en sak; life on mars är en sjudundrande bra låt, den mest genomtänkta jag vet.
tisdag 13 mars 2007
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
